Det är höst...

det är färger, det är kyla, det är mörker och det är inte så fasligt långt till jul!

När sonen frågade om jul häromdagen så insåg jag det faktiskt bara är 8 veckor kvar!!!

Jisses vad tiden rusar iväg, redan torsdag idag och imorgon är det ledig dag för mig!
Har beställt jultidningar och ska titta på nya pappersadventsstjärnor, dom jag brukar ha i köket är lite slitna i kanterna, dags för nya alltså.

Snart dags att packa ihop och gå till terapeuten, känns som en bra dag så långt.

Mycket som händer...

och jag tvingar mig själv att inte rusa iväg och låta allt äta upp mig. För äter det upp mig så finns inte så mycket kvar och allt rasar i en liten hög. Vill inte vara en liten hög som ska sopas upp, jag vill vara full av energi, skratta mycket och ta hand om mig själv. Men det är så himmelens svårt att få till dom där stunderna där man känner efter vad man behöver. Mycket enklare att bara mala på och inte känna efter alls. Fast det är så fel, iallafall för mig. Jag måste måste måste inse att jag inte kan vara med överallt, inte kan ta på mig allt och framförallt så är jag bara människa som alla andra. Tänk att just det är så svårt, att inse sina begränsningar, när man inte vill ha några...

Jag njuter faktiskt av att sätta på mig stövlar till kort kjol, plocka med höst och vinterkläder, plantera härligt lila ljung utanför dörren och tända ljus varendaste kväll. Det är ju nu på hösten som det är ok att sitta i soffan och kura i mysbrallor en hel dag om man nu vill det. Eller ta en lång promenad och sparka i dom färgsprakande löven samtidigt som man tar djupa andetag av den friska höga kalla luften. Himlen blir så härligt blå dessutom!

Idag är en sån där dag då jag inte hinner hem mellan jobb och kvällsaktivitet, nu kanske det blir spännande ikväll, är iallafall lite pirrig. Men vad sjutton, vad är det värsta som kan hända? Att jag säger fel sak eller inte vet i huvudet vad som blev sagt i frågan för ett år sen.... Tror att jag överlever det!

Nu ska jag ta lite nybryggt kaffe, känner hur det doftar gott från köket, sen ska jag knappa lite schemor innan det är dags att åka mot hemkommunen.

Carpe diem

Rackarns vad det...

var kallt i morse. Vi huttrade när vi travade iväg till skola och jobb. Borde ha letat fram både vantar och tjock mössa. Hoppas sonen inte fryser när dom ska på utflykt idag :(

Annars sitter jag mest och räknar, fnular, kollar, räknar igen, bokar, bokar om och så räknar lite igen. Rätt okey om nu bara resultatet blir vad jag vill att det ska bli...

Jag avslutar veckan på resande fot, ska till Malmö torsdag och fredag för att slutföra ett projekt. Ska bli kul på ett sätt men lite stressande på ett annat. Veckorna blir inte alls som man tänkt!

Idag fyller...

världens bästa, finaste och underbaraste Theodor 7 år. Vart har tiden tagit vägen?
Idag för sju år sen vankade vi omkring hemma och väntade på att få komma in till Sös. När vi ringde på morgonen var det fullt, jag skulle ju få komma in och bli igångsatt. Dagen blev en lång väntan som dock tvärvände vid fyra-tiden då värkarna startade av sig själva! Vid kvart över fem ringde dom och sa att vi var välkomna efter 18. Nänä, sa min man, vi åker nu för hon har värkar och det hade jag verkligen =) Hängde i handtaget i bilen var tredje minut och andades. Kl 18 var vi på plats och 19.50 kom han ut, den där lilla lilla skrutten.

Tänk att man minns en sån här dag så tydligt!

I morse sjöng vi för en tindrande 7-åring som låg spänd och väntade! Det är stort att bli stor och att dessutom ha en lös tand! Ikväll blir det kalas för hela slanten, ungen har beställt tacos, kladdkaka och prinsesstårta så då får det bli så!